Fröken vill inte vara ensam en sekund. Om jag inte sitter precis bredvid så hon kan nå mig med sin lilla hand blir hon ledsen. Stora tårar rinner ner längs kinderna, men så fort jag är tillbaka inom en armlängds avstånd skiner hon upp som en sol. Allt är kalas igen och hon ger mig såna här leenden.
