För en hel vecka sen fyllde Ines sex månader och jag ville föreviga detta första halvåret med några bilder. Satt och tittade igenom dem nu ikväll och oj vad ont i hjärtat jag får av att bara se henne på bild. Min underbara lilla dotter. Det känns fortfarande så konstigt att säga det högt. Min dotter.
Den här veckan jobbar jag på gamla goa Giganten, och jag nämnde idag för en kund som hade en son på fem månader att jag har en dotter som är ungefär lika gammal. Kändes lite som att jag ljög när jag sa det. Att det inte var helt sant, men det är det ju. Och jag är en fjantig fjant som tjatar om det här. Det blir för övrigt mycket Ines här på bloggen. Fast hon är det viktigaste i mitt liv. Tillsammans med Hampus. Och alla andra nära och kära såklart. Fast Ines leder lite trots allt. Saknar henne hela dagarna när jag är på jobbet. Tur att vi åker på småländsk semester nästa vecka.
