Mediekonvergensen. Ordet på allas läppar.

Jag har valt att inrikta mig på det kapitlet då det dels är något som jag själv finner mycket intressant och precis som Küng (2010) skriver är den mest hypade debatten de senaste två årtiondena. Konvergens = Medierna smälter samman är något som vi media managementstudenter har fått inpräntat sen dag 1 på utbildningen. Nej TV är inte bara TV idag, men hur ser det egentligen ut?

Küng (2010) tar i kapitel fyra upp vad man under 90-talet trodde skulle hända och vad som egentligen hände.  Jag upplever det fascinerande att man redan år 1997 förutsåg att datorn skulle bli ett stort kommunikationshjälpmedel. HALLÅ FACEBOOK! Och att telefonen skulle ta funktionaliteten som en dator. NEJ MEN TJENA IPHONE OCH HTC!

Vidare presenteras tre steg inom mediekonvergens. Något som jag inte riktigt förstår poängen med då det är konvergens som är på tapeten. Hur ska man kunna dela upp något som smält samman? Visst en uppdelning i steg gör det lättare att skilja på saker och förenklar som alla modeller gör. Men kan man verkligen dela på ”Internetdevices” som finns i steg 1, och på Facebook som ingår i steg 3? Utan en Internetuppkoppling går det inte använda Facebook, och vad är egentligen en Internetuppkoppling? Som jag varit inne på i tidigare inlägg är snart Internetuppkopplingen lika självklart som elektriciteten. Dock var inte detta alls ifrån självklart år 1999 när de olika stegen och dess typer av innehåll togs fram. Küng (2010) håller också med om att det är svårt att analyser de olika delarna i konvergensen var för sig, de måste ses tillsammans i ett sammanhang.

Globaliseringen är en stor del i den kraftigt ökande mediekonvergensen, hävdar Küng (2010). Och ja jag tycker att det låter rätt självklart! I och med globaliseringen ökar konkurrensen över gränserna vilket inte så överraskande snabbar upp tempot och gör konkurrensen mycket hårdare. Det går inte bara tävla mot konkurrenterna i lilla Sverige när det finns extremt duktiga företag i till exempel Asien. Lyssna bara på Fredrik Härén som i alla fall öppnade mina ögon lite i och med sitt omtalade tal på Kunskapens dag.

Avslutningsvis i kapitlet beskriver Küng (2010) att där konvergensen tydligast kommer framträda och förändra mest är i affärsmodeller och hur man använder sig av och ser på produkter. Ett klockrent exempel på detta är Politiken som börjat se sig som ett varumärke istället för en tidning och satsar stenhårt på mitt favoritämne, Brand Management! Jag har ju sagt det hela tiden under den här kursen, Brand Management is the shit!

Küng, Lucy (2010). Strategic management in the media: from theory to practice. 3:e uppl. Los Angeles: SAGE