Chefernas chef

En dag kanske jag sitter där. Förmodligen gör ett flertal av mina klasskompisar i alla fall det. I en chefsposition. Hur ska man då vara? Hur är en bra chef? Vad gör en till en bra ledare?

Gunilla Sax uttryckte att man är lite socialt isolerad för att man är chef. Att folk inte vågar bli kompis med en bara för att man har positionen som ledare. Hon poängterade dock att det är viktigt att inte göra sig ensam, utan faktiskt våga ta hjälp och finnas överallt, ta del i det vardagliga arbetet.

Detta är något som jag tror definitivt är sant, men samtidigt beror det nog på hur man är som person. Vilken typ av chef man är. Jag tror inte att det är bra att bli "för bra kompis" med sina medarbetare då man då nog lätt kan bli blind för saker som är mindre bra och se lite mellan fingrarna just för att man är kompisar. Samtidigt tycker jag av erfarenheter från de chefer jag har haft att ett tydligt ledarskap är A och O. Detta betyder inte att man ska bedriva någon form diktatur, utan kan fatta beslut tillsammans med sina medarbetare, men de beslut som tas ska vara raka och verkligen gälla. En lite lagom blandning av den auktoritära- och den demokratiska ledarstilen som Bakka m.fl. (2006) tar upp.

"Mycket handlar om att kommunicera och hålla kontroll...struktur"
(Gunilla Sax, 2010-01-24)

När det gäller ledarskap i mediebranschen understryker även Küng (2010) vikten av framför allt tvåvägskommunikation och förmågan att ha en aktiv roll som ledare av gruppen i aktiviteter. Själv har jag inte speciellt mycket erfarenhet av att ha jobbat i just mediebranschen, men jag vet att något av det värsta jag vet är att ha chefer som inte leder utan antar en passiv roll och bara vågar visa sig på firmafesterna efter X antal öl. Hela arbetsplatsen blir inte så förvånande ganska rörig och ostrukturerad av sånt ledarskap.

I slutet av föreläsningen frågade vi efter lite tips för att vara en bra ledare och Gunilla Sax svarade att man ska använda sig själv som ett verktyg, jobba med sin personlighet. Detta är något som Küng (2010) beskriver som karismatiskt ledarskap där visionen är det som står i centrum. Ledaren ska få sina medarbetare att verkligen tro på det dem gör. Att de gör nåt för att förbättra världen.

Att alltså skapa ett mervärde för medarbetarna. Men Mer om mervärde får du läsa om i nästa inlägg som handlar om mötet med föreläsaren Erik Wilberg. Håll tillgodo med bilden nedan så länge...

Din framtida chef? - Piffig om inte annat...



Bakka, J F. Fivelsdal, E. Lindkvist, L. (2006). Organisationsteori: Struktur-Kultur- Processer. 5:e uppl. Malmö: Liber.

Küng, Lucy (2010). Strategic management in the media: from theory to practice. 3:e uppl. Los Angeles: SAGE


Kommentarer
Postat av: Linda Olsson

du fick ner mycket bra av vad Gunilla Sax sa. visst va det en bra föreläsning? Speciellt den sista halvtimmen när hon gav oss tips om hur en bra ledare bör vara, otroligt givande :)

2011-02-07 @ 11:44:43
URL: http://mindigitalaworkbook.wordpress.com
Postat av: Sanna C

Absolut, det där med hur man ska förhålla sig till andra när man har en ledarposition är nog skitsvårt. Jag vet själv när jag gick från Medarbetare till Skiftledare på McDonalds.. Då går man från att vara "en i mängden" som sitter och snackar skit om hur de andra skiftledarna svansar efter chefen och har glömt bort hur det faktiskt fungerar på riktigt! Sen sitter man där i möte med chefen och alla andra skiftledare och får en helt ny syn på saker och ting. Samtidigt vill man inte tappa vänskapsrelationen med de andra.



Det här är såklart bara ett litet exempel men som sagt måste det vara sjukt svårt att avancera inom ett företag och få sina gamla kollegor "under sig".. Det är nog enklare att komma ny på ett företag och direkt gå in i chefsrollen..

Oj nu blev det lite luddigt, men jag tror du förstår vad jag menar:)

2011-02-18 @ 13:21:35
URL: http://memsanna.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0