Detta inlägg blev en liten bonus till föreläsningen jag skrev om i förra inlägget då jag på grund av dagens nyhetsrapportering fastnade med tankarna bland just kungligheter och skriverierna kring dom. Var jag än tittar ser jag rubriker där vår Kung Carl XVI Gustaf anklagas för att bland annat ha hängt på svartklubbar, besökt strippklubbar och haft en älskarinna vid sidan av Drottning Silvia.

Det är en bok på gång, Den motvillige monarken Carl XVI Gustaf.

Klockan nio i morse släppte Jens Cavallin den bomben för mig och resten av klassen som uppenbarligen varit upptagna av annat än medierna på morgonen.

Vi diskuterade huruvida det är ok att skriva ditten och datten om kungahuset, att det om vissa saker inte skrivs något om, då det är tabu. Kungen har någon typ av makt trots att han egentligen inte bestämmer i Sverige utan är vårt lands ansikte utåt. Vår PR-Kung. En omänsklig man utan fel och brister?

Jag blir ganska illa till mods när jag läser om vad den här boken anklagar Kungen för. De tre författarnas källkritik verkar inte vara speciellt hård, men stämmer hälften av allt som står i boken är det för jäkla illa rent ut sagt. Eftersom Kungen som sagt är vårt lands ansikte utåt ger inte dessa skandaler någon positiv bild för Sverige. Nej det smutskastar vårt land. Jag känner mig sviken på ett märkligt sätt. Var han bara en sketen gammal snuskgubbe?

Å andra sidan är han också en människa precis som du och jag. En människa som gör både rätt och fel. Ett partydjur som hängde på svartklubb som ung. Jag själv har aldrig besökt någon svartklubb, men samtidigt ser jag inte det som en omöjlighet att jag skulle råka göra det någon gång. Förresten. Det är inte straffbart att besöka en svartklubb. Vad jag förstår är det bara arrangören eller ägaren till klubben som kan straffas. Därmed har ju inte Kung Carl XVI egentligen gjort något fel. Inte när det kommer till svensk lagstiftning i alla fall.

När det gäller strippor och älskarinnor bryter inte Kungen heller mot någon lag, utan det är hans familj som han skadar. Inte allmänheten. Visst faktumet att Kungens lön bekostas med våra skattepengar. Dock får vi väl hoppas att han i så fall betalade $12 000 till strippan och strippklubben i Atlanta med sin egen förmögenhet.

Vid det kungliga bröllopet i juni tidigare i år läste jag dessutom att varje svensk lägger hela 5 kronor till kungafamiljen varje år. Ändå klagar folk på att det är så dyrt med monarki. Jag skulle vilja kalla det rätt billig reklam faktiskt. Vet inte folk vad 30 sekunder reklamfilm kostar på TV4 en fredagkväll vid åtta-tiden?!

Visst, jag hoppas inte att min femma gick till en strippa, utan till något annat bra som gjorde nytta för fler än vår Kung. Jag säger inte heller att det är fel att granska kungafamiljen, men vissa saker gör kanske mer skada än nytta att rapportera om? Ifall Drottning Silvia inte hade en aning om strippan eller älskarinnan, om det nu ens är sant, tycker i alla fall jag att det är otroligt elakt och känslokallt av författarna att ge henne denna käftsmäll i ansiktet med en bok. Allt för att allmänheten ska gotta sig och för att sen tjäna pengar på det.

Vidrigt och ja elakt.