"Oflexibel som en svensk"
Hur är egentligen en europé? En av de första slidsen Elisabeth Idermark visade på föreläsningen var en ironisk bild med fördomar hur de olika européerna är. Svenskarna är tydligen oflexibla (aldrig hört förut faktiskt), holländarna har tråkig humor, fransmännen äter baguetter och så vidare.
Jag känner mig inte som en europé. Kan man ens säga så? Blanda ihop alla till en sörja och säga att vi är på ett visst sätt? Jo globaliseringen gör att gränser suddas ut, men jag tycker ändå att det är stor skillnad på hur en svensk är gentemot hur en spanjor är. Skulle jag kunna identifiera mig med fler länder än Sverige skulle jag säga att vi i Norden är på ett visst sätt. Fast efter min tid i Norge inser jag att inte ens vi uppe i Norden trots allt inte är speciellt lika.
Visst vi har samma skräp på TV som norrmännen, men matkulturen och arbetsmoralen är fruktansvärt olik. För att inte tala om skillnaden när jag bodde i England. Artighetsfrasernas och kostymernas land. Alla har kostym och alla ber nästan om ursäkt för sin existens. Både Sverige och Norge har kanske grejer att ta efter där. Samtidigt tror jag att både Norge och England har en del att lära av Sverige och möjligtvis kan vi lära av Norge. Kanske äta mer Omega-3?
Foto Matilda Stenholm
Idermark beskrev EU-mötena hon var med och anordnade under Sveriges ordförandeskap i EU för ett år sen. Bland annat hade Regeringen givit ut en lista med sju principer för att sätta en svensk prägel på mötena:
- God funktionalitet
- Gästfrihet utan överdåd
- Miljö- och klimathänsyn
- Jämställdhet
- Tillgänglighet (Handikappanpassat, matallergier etc.)
- Öppenhet under säkra former
- Visa upp svenskt kunnande
Beskriver dessa sju punkter hur svenskar är? Ja definitivt! Landet lagom som vill vara generösa, men inte överdriva och smeta på som fransmännen hade gjort under sitt ordförandeskap. Jantelagen som spökar?
Allt ska fungera praktiskt och alla ska få vara med. Vi vill visa upp hur duktiga vi är, men utan att skryta. I Sverige tänker man dessutom på miljön därför fick alla deltagare åka buss till och från mötena, istället för i separata bilar. Men vadå? Bussen skapar gemenskap!
Som jag skrev innan gör ju globaliseringen att gränserna suddas ut och det är även nåt som EU i största grad också är med och bidrar till. Kanske kommer det en dag när jag känner mig som en europé och tycker att vi är likadana. Men samtidigt är det charmigt med alla länders olika små egenheter. En sammansvetsad identitet är inget jag tycker man ska tvinga och stressa fram. Det kommer förmodligen ske tids nog, och varför inte låta det ske i sin egen takt?
Kommentarer
Trackback
