Alla goda ting eller tre? Eller? Varför avsluta nåt som börjat så bra? Det jag syftar på är val av ämne på inlägg om den tredje och sista boken. Överraskande nog blir det de styrkor som påverkar marknaden inom medieföretag. Hurra! Spännande?

Albarran (2010) beskriver den såkallade nätverksekonomin jag tagit upp i tidigare inlägg. Allianser där företag går samman för att sänka kostnaderna i produktionen av medieprodukter. Detta är något som de flesta av våra föreläsare talat om, och något som jag tror kommer bli ännu vanligare än vad det redan är idag.

Men jag vill höja ett litet varningens finger! Visst det är kalasbra att till exempel dela utrikeskorrespondenter mellan tidningar som finns i olika länder så som Danmark, Norge och Sverige. Det sänker kostnaden och äventyrar inte trovärdigheten, men om flera tidningar i samma land skulle dela samma utrikeskorrespondent. Vad händer då med trovärdigheten? Blir det verkligen objektivt och flera sidor som hörs?

När det kommer till TV-program tänker jag i liknande banor. Visst jag förstår att Ge-Kås har betalat mycket till Kanal 5 för programmet Ullared. Det är för mig ett ganska harmlöst program, men om man tar det tänket till nya nivåer. Att kunna köpa sig programtid i TV? Att allt är till salu blir i så fall verkligen bokstavligt talat. Vill man titta på saker som BARA är reklam? Försvinner inte innehållet då? Till och med jag som älskar reklam blir lite äcklad av tanken. Eller går det göra ”sponsrade program” innehållsrikt och inte allt för uppenbart? Återigen säger jag: THANK GOD TO PUBLIC SERVICE!

Vidare tar även Albarran (2010) upp mitt älskade Brand Management. Att många företag ger sig in på nya marknader och istället ändrar fokus till att vara ETT VARUMÄRKE istället för bara en produkt. Detta sker både lokalt och globalt. Det företagen vill uppnå med detta är varumärkeslojalitet, något som jag tror det ligger mycket pengar och framgång i. Och som sagt något som jag tror vi kommer se mycket av i framtiden.

Albarran, Alan B. (2010). Management of electronic media. 4:e uppl. Boston, MA: Wadsworth

Internets påverkan på medieteknologin, plattformar och innovationer är det jag tänkte djupdyka i det här inlägget. Känns bra att fortsätta i samma spår som mitt förra inlägg och faktiskt på hela bloggen. Som sagt är det teknologins utveckling inom mediebranschen som nog fascinerar mig mest för stunden. 
Here we go people!

Küng m.fl. (2010) hävdar att Internet förmodligen är den viktigaste källan till mediekonvergensen. Något jag verkligen håller med om. Det känns som att Internet gjorde både konvergensen och globaliseringen mycket lättare att genomföra! Internet har suddat ut gränser och flyttat oss närmare varandra. Genom att använda sig av Internet kan så många fler ”vara med i leken”. En domän kostar inte många kronor och tack vare pedagogiska program och gratisguider på nätet kan vem som helst bygga en snygg hemsida. Möjligheterna är oändliga om man jämför med tidigare då kostnaderna var högre och det krävdes mer kunskap.

Dessutom har Internet gjort det möjligt för massmedierna att få sin publik interaktiv. Precis som både Küng m.fl. (2010) och Sveriges Radio beskrev det så har våra massmedier gått från att vara envägskommunikation till att numera vara tvåvägskommunikation. Genom respons från sin "publik" kan de numera producera ännu bättre TV-program, radioprogram och skriva bättre artiklar. Problemet som jag ser med detta är att smalare ämnen som inte drar en lika stor målgrupp kommer i skymundan och tas bort. Att det bara blir skräp på TV a’la Kungarna av Tylösand och nu senast Big Brother som startade sin sjuttioelfte säsong igår . Thank God for Public Service! Säger jag bara… Vi vill väl inte bli helt hjärndöda?

Küng, Lucy, Picard, Robert G. & Towse, Ruth (red.) (2010). The internet and the mass media. 2:a uppl. Los Angeles: SAGE

Mediekonvergensen. Ordet på allas läppar.

Jag har valt att inrikta mig på det kapitlet då det dels är något som jag själv finner mycket intressant och precis som Küng (2010) skriver är den mest hypade debatten de senaste två årtiondena. Konvergens = Medierna smälter samman är något som vi media managementstudenter har fått inpräntat sen dag 1 på utbildningen. Nej TV är inte bara TV idag, men hur ser det egentligen ut?

Küng (2010) tar i kapitel fyra upp vad man under 90-talet trodde skulle hända och vad som egentligen hände.  Jag upplever det fascinerande att man redan år 1997 förutsåg att datorn skulle bli ett stort kommunikationshjälpmedel. HALLÅ FACEBOOK! Och att telefonen skulle ta funktionaliteten som en dator. NEJ MEN TJENA IPHONE OCH HTC!

Vidare presenteras tre steg inom mediekonvergens. Något som jag inte riktigt förstår poängen med då det är konvergens som är på tapeten. Hur ska man kunna dela upp något som smält samman? Visst en uppdelning i steg gör det lättare att skilja på saker och förenklar som alla modeller gör. Men kan man verkligen dela på ”Internetdevices” som finns i steg 1, och på Facebook som ingår i steg 3? Utan en Internetuppkoppling går det inte använda Facebook, och vad är egentligen en Internetuppkoppling? Som jag varit inne på i tidigare inlägg är snart Internetuppkopplingen lika självklart som elektriciteten. Dock var inte detta alls ifrån självklart år 1999 när de olika stegen och dess typer av innehåll togs fram. Küng (2010) håller också med om att det är svårt att analyser de olika delarna i konvergensen var för sig, de måste ses tillsammans i ett sammanhang.

Globaliseringen är en stor del i den kraftigt ökande mediekonvergensen, hävdar Küng (2010). Och ja jag tycker att det låter rätt självklart! I och med globaliseringen ökar konkurrensen över gränserna vilket inte så överraskande snabbar upp tempot och gör konkurrensen mycket hårdare. Det går inte bara tävla mot konkurrenterna i lilla Sverige när det finns extremt duktiga företag i till exempel Asien. Lyssna bara på Fredrik Härén som i alla fall öppnade mina ögon lite i och med sitt omtalade tal på Kunskapens dag.

Avslutningsvis i kapitlet beskriver Küng (2010) att där konvergensen tydligast kommer framträda och förändra mest är i affärsmodeller och hur man använder sig av och ser på produkter. Ett klockrent exempel på detta är Politiken som börjat se sig som ett varumärke istället för en tidning och satsar stenhårt på mitt favoritämne, Brand Management! Jag har ju sagt det hela tiden under den här kursen, Brand Management is the shit!

Küng, Lucy (2010). Strategic management in the media: from theory to practice. 3:e uppl. Los Angeles: SAGE

Tisdagen den 8 februari åkte MEM08 för första gången på studiebesök, skolutflykt, klassresa eller vad du nu vill kalla det? Målet var Köpenhamn och tidningen Politiken. Bussen avgick klockan 06.00 och stämningen gick nästan att ta på. Spända memare var bara förnamnet. Dels på grund av det kommande besöket på Danmarks förmodligen kändaste tidning, och dels på grund av stormen som äventyrade ifall bussen skulle komma över Öresundsbron eller inte. Över bron kom vi och in på Politiken traskade vi.

Vi hade blivit förvarnade innan att säkerheten skulle vara hög, men jag måste medge att jag blev lite chockad när vi slussades genom stora metallgrindar med taggar högst upp.

Väl inne på föreläsningen med Poul Melbye slogs jag av att Politiken verkade teknikmässigt vara lite före de andra medieföretagen vi haft föreläsningar med. Politiken kändes mer i framkant och som ett modernt medieföretag som insett och tagit tag i de tvungna förändringarna inom mediebranschen. De har verkligen satsat på Brand MGMT vilket är något jag tror stenhårt på! Att inte se sig som bara en tidning, utan se sig som ett varumärke! Ett varumärke du köper för att det visar vem du är, vilken identitet du har.

Jag upplever att Brand MGMT blir större inom alla branscher. Tidigare har det mest varit tydligt inom bilbranschen, men nu tycker jag att det syns mycket överallt. Ett exempel i just det här fallet är Politikens val av att använda sig av storformat. Jag hade inte köpt en tidning i storformat, men jag tillhör inte heller deras målgrupp, samtidigt tycker jag att det är lite charmigt och eget att de kör storformat.

Poul Melbye, Analyschef - POLITIKEN

Efter studiebesöket var jag inne på Seven Eleven och köpte en dricka. När jag kastade en blick mot tidningshyllan stack verkligen Politiken ut bland de andra tidningarna. Den syntes. Och ja det kanske funkar så småningom bland de yngre också? Kapferer (2008) hävdar att synliga attribut som design och kvalitet är viktigt att ha i åtanke. Att det stärker varumärkets identitet. Storformat känns lite retro och hur inne är det inte att handla vintage?! Fast då kanske de digitala utgåvorna av äldre tidningar som Poul Melbye beskrev funkar bättre. De är ju gamla på riktigt.

Vi får väl se när jag är över 25 år och kanske flyttat till Köpenhamn…

Kapferer, J-N. (2008) The new strategic brand management. 4:e uppl. London: Kogan Page Ltd.

Küng, Lucy (2010). Strategic management in the media: from theory to practice. 3:e uppl. Los Angeles: SAGE

The Swedish Radio has the second place on the toplist of most trustworthiness things in Sweden. But still they have to work hard to be a diversity organization. I don’t think that the equation is working very well. Because if you are one of the most trustful organizations I feel that you should be a fair organization by yourself, automatically. You should not even have to think about who you are employing, it should just be right.

But (a big BUT)
I think that it’s great of the Swedish Radio to work with diversity and gender equality. You have start somewhere, don’t you?

And I believe that the Swedish Radio works like a kind of a role model to the Swedish people. Still they got 4 000 000 listeners every day! That is nearly half of the whole Swedish population!

The Swedish Radio has since the last a year a project called “Diversity Reporter”. Anna Olofsson and Niklas Kaldner declared that they liked the project a lot. This because their reporter from Senegal got a different point view of things, and a different network. This makes the perspective much more wide. So YES!

I agree that the project with a “Diversity Reporter” is a good thing to start with. But I really hope that diversity and gender equality soon will work by itself. First we just have to stop the Swedish Democrats though =/