Vem är det som formar vårt samhälle?

Den första föreläsningen i kursen hade vi i måndags den 4 oktober på självaste kanelbullens dag med Sara Hamqvist som gav oss en bild på medier, panik och skandaler. Jag har ända sen i måndags funderat mycket över vad jag ska skriva. Vilka delar som jag tycker är mer värda att ta upp och belysa. För jag kan ju omöjligt ta upp allt då i alla fall jag anser att ett blogginlägg inte bör vara lika långt som en roman.

I natt drömde jag om det här blogginlägget och när jag vaknade visste jag precis vad jag skulle skriva. Men som det är med drömmar är det svårt att återge dom  i detalj, jag ska dock göra mitt bästa.

- Vi lever i ett mediesamhälle då vi tar del av samhället genom medierna.
En mening som Hamqvist yttrade under föreläsningen som jag gått och funderat på hela veckan. Det är sant. Jag tror däremot inte att människor själva inser hur beroende vi är av medierna. Att det är medierna som formar och faktiskt bestämmer hur vårt samhälle ska se ut.

Hamqvist diskuterade också vad mediesamhället gjort med vårat tid och rum. Idag behöver vi inte prata med folk ansikte mot ansikte utan en stor del (kanske den mesta?) av kommunikationen sker via telefon, SMS, Facebook, bloggar, mail och liknande. Vill man någon något är det mer självklart att man textar ett SMS än att man cyklar bort, ringer på dörren och träffas.

Jag känner igen mig och komiskt nog kommer jag på mig själv med att sitta här och skriva detta blogginlägg samtidigt som jag pratar med  min kusin Johanna på MSN som befinner sig i andra änden av världen, närmare bestämt i Australien. Inte nog med att jag pratar med henne  är jag inloggad på min Facebook där jag kommenterar bilder och statusuppdateringar titt som tätt när min hjärna behöver fundera lite extra över vilka ord som ska formuleras i just det här inlägget. Just nu är jag social. Men jag träffar ingen på riktigt. Jag sitter här framför min något slitna laptop iklädd prickig morgonrock fast det är lunchtid och tycker att jag i högsta grad pratar med människor.

Notera att jag kallar det prata och inte chatta. Trots att det kanske egentligen heter chatta. Att kommunicera genom datorn har utvecklat sig till att bli något självklart och jag upplever det lite som att prata i telefon fast genom att använda fingrarna istället för munnen. Chatta är ett ord som känns gammalt och endast används av övre medelåldern vars Internethäng inte uppgår till mer än fem timmar i veckan (?!)

Som Hamqvist uttryckte det så sker handling på avstånd. Exempelvis har jag bara en enda gång sen jag började min utbildning för två år sen köpt kurslitteratur i en fysisk bokhandel. Alla andra gånger har jag gjort det över nätet. Billigare och enklare på nåt vis. Det är närmare till OKQ8 att hämta ut paketet än vad det är till Akademibokhandeln inne i stan som dessutom är dyrare och har begränsade öppettider.

Hadenius m.fl. (2008) beskriver att medierna jag beskrivit ovan inte bygger på tiden utan består av ett kontinuerligt flöde. Dom nya medierna bygger alltså inte på att samla ihop information som sen presenteras för publiken. Nej den nya tekniken är omvänd och uppdateras ständigt samtidigt som att konsumenterna har möjlighet att bestämma över vad man vill ha. Ett exempel på detta är "On demand" där man kan sätta samman sin egen meny när man tittar på TV eller när som helst gå in på TV3 Play och titta på det senaste avsnittet av Svenska Hollywoodfruar.

Medierna anpassar sig efter den enskilda individen samtidigt som medierna formar vad individen vill ha. Nu vet jag knappt vad jag pratar om och jag inser att det här i alla fall blev en halv roman. På återseende!

 


Hadenius, S. Weibull, L. Wadbring, I (2008). Massmedier Press, radio och TV i den digitala tidsåldern. 9:e uppl. Falun:Ekerlids.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0