Du får säga vad du vill eller?
"Yttrandefrihet är ingen buffé som man
kan plocka dom godaste sakerna ifrån.
Varje kompromiss är ett steg mot diktatur."
kan plocka dom godaste sakerna ifrån.
Varje kompromiss är ett steg mot diktatur."
- Okänd
När jag googlade på yttrandefrihet hittade jag citatet ovan vilket beskriver något väldigt sant. Genom att ha en grundlag för yttrandefrihet (och tryckfrihet) låter man människor komma till tals. Alla människor. Även människor med extrema åsikter som inte går i linje med ens egna.
Ska man ha ett land där yttrandefriheten råder får man köpa hela paketet och inte censurera det som strider mot ens egna åsikter. För hur hade det sett ut om bara vissa fick komma till tals? Dom människor med "rätt" åsikter. Vem bestämmer vad som är rätt att tycka? Var går gränsen? Skulle Fredrik Reinfeldt vara den som bestämde bara för att han är vår stadsminister? Eller kanske Kungen som i regel inte får tycka något offentligt?
Välkommen diktaturen! Känn dig som hemma!
Nej jag ser hellre att alla får komma till tals. Hur skulle vi annars kunna veta att dom som styr vårt land, med våra skattepengar, gör ett bra jobb? Utan yttrandefriheten skulle inte den granskande journalistiken vara möjlig.
På första föreläsningen om lagar beskrev Eva Jönsson 18 punkter när Yttrandefrihetsgrundlagen (och Tryckfrihetförordningen) inte gäller. Bland dessa punkter finns bland annat spioneri, hets mot folkgrupp, förtal och olaga hot. Detta innebär att man får säga nästan vad man vill. Så länge man inte bryter mot någon av dom 18 punkterna.
Det man bör ha i åtanke är att du får tycka och tänka vad du vill, trots att det bryter mot lagen, men du får inte göra det offentligt och publicera det. Tryckfrihetsförordningen gäller tryckt skrift (både ord och bild) som är utgiven, det vill säga spridd till allmänheten. Yttrandefrihetsgrundlagen gäller tekniska upptagningar, databaser, satellitsändningar som utgår från Sverige, samt radioprogram som riktar sig till allmänheten.
När något uttalande eller liknande blir anmält går det via Justitiekanslern och prövas i en jury. Där är mottot att "hellre fria än fälla" vilket var något som jag och Sanna verkligen märkte när vi arbetade med vårt case i den här kursen. Vi fick i uppgift att titta lite närmare på ett fall där Gudrun Schyman stämde tidningen Expressen för förtal.
Genom att läsa domen insåg vi att Expressen kunde säga inte bara lite utan väldigt mycket utan att dömas. Det Expressen hade gjort var en löpsedel med texten: Gudrun Schyman spelar in EROTISK FILM med sin EX-man följt av citatet "MAN SKA BLI KÅT". På framsidan av själva tidningen hade Expressen skrivit: Gudrun Schyman gör erotisk film: "Jag ställer upp på allt" och över själva artikeln fanns rubriken: "Jag ställer upp på ALLT" Gudrun Schyman med i EX-makens erotiska film.
Kruxet var att filmen inte var någon erotisk porrfilm. Utan en film med temat kärlek där Gudrun Schyman skulle medverka i ett par samtal om just kärlek. Det var inte heller Gudrun Schyman som hade sagt "MAN SKA BLI KÅT" vilket Expressen ansåg framgå tydligt på löpsedeln. Och citatet "Jag ställer upp på ALLT" hade Gudrun Schyman sagt i ett helt annat sammanhang än inom ämnet film.
Det här fallet gick genom alla tre rättsinstanser och till slut i Högsta Domstolen dömdes Expressen till förtal, men bara för själva löpsedeln då den enligt HD hade så stor geografisk spridning. Dessutom påpekade HD att många människor bara såg löpsedeln och sen inte köpte tidningen där den förklarande artikeln fanns.
Olsson (2007) beskriver att när man som journalist ska publicera något måste man för ta ställning till vad som är viktigast att skydda: Den rena sanningen eller människors personliga integritet. I Sverige har journalister som huvudregel att skydda den personliga integriteten. Olsson (2007) menar alltså att även om uppgifter är korrekta är inte vilken publicering som helst tillåten utan journalisten måste först överväga ifall personen kommer utsättas för andras missaktning vilket är kriteriet för förtal.
I fallet med Gudrun Schyman och Expressen är uppgifterna Expressen gått ut med inte ens sanna, eller i alla fall extremt förvridna och utsätter Gudrun Schyman för andras missaktning. Ändå fälls Expressen endast för löpsedeln så ja i Sverige friar man verkligen hellre än fäller.
Olsson, A R. (2003). Yttrandefrihet och tryckfrihet: Handbok för journalister. 6:e uppl. Lund:Studentlitteratur.
Kommentarer
Trackback
